| |
|
Sagan om tandtrollen. En ruskig historia
Du kan erkänna att du låter barnen titta på dokusåpor eller att de
får gå till dagis i bara strumporna. Du kan komma ut med att du vägrar
läsa Harry Potter på sängkanten eller att du tappar tålamodet när ungen
kastar fiskpinnarna på golvet.
Men låt aldrig någon få veta att du inte övervakar barnets
tandborstning. Då är du slut som förälder!
En sak är helig i många svenska hem: barnens tandborstning. De små
bissingarna ska borstas enligt konstens alla regler minst två gånger om
dagen, helst tre. Barnen ska även läras att bruka tandtråd.
Rättänkande föräldrar börjar redan när bebisen får sitt första lilla
risgryn. Borsta, borsta risgrynet. Glöm inte baksidan! Sedan ska man som
god mamma eller pappa lära barnet att på egen hand borsta noggrant varje
dag. Allra helst kavlar man upp ärmarna och skrubbar de små tänderna
själv efteråt, eftersom förskolebarn antas vara för små för att kunna
göra det rätt.
Nu tycker man att de små liven skulle vara glada och tacksamma för att
de vuxna tar sig så mycket tid med deras dentala hälsa. De borde gapa
stort och inte bita pappa i handen, klämma ut all tandkräm i badkaret
eller slänga tandborsten i toan så att mamma måste fiska upp den.
Tandborstningen borde ta två gånger sju minuter om dagen och klaras med
ett glittrande leende. Men så enkelt är det inte alltid!
I själva verket är tandborstningen ett gissel, ett svettbad och en strid
på kniven två gånger fjorton minuter om dagen. Inte alla dagar, men
tillräckligt ofta för att den ska bli ett bekymmer för många. Ungarna
VILL INTE borsta tänderna. De kniper ihop, slingrar sig, sprattlar,
tjuter och spottar. Eller så KAN de SJÄLVA, det kanske är jättekul att
vifta omkring med tandborsten lite här och där, men pappa får absolut
inte hålla, visa eller borsta.
Lite äldre barn kanske påstår sig kanske borsta men misstanken gnager
hos mamma om att det inte alltid är tandborstning som sker bakom den
låsta badrumsdörren. Varför är annars tandborsten torr fast vattnet har
spolat i en kvart? Och varför är det läppstift på alla bomullspinnarna?
 Därför
har svenska föräldrar uppfunnit en hel strategihandbok för Hur Man
Får Tänderna Borstade På Barn 0-8 År. Man sjunger tandborstsånger.
Man varnar för tandtrollen. Man spelar teater, klär ut sig själv, klär
ut tandborsten, berättar sagor, luras, tvingar, lirkar, bönar, hotar med
stora borren, mutar med godis. (Samtliga exempel tagna ur verkligheten!)
Alla medel är tillåtna när det gäller att bekämpa de onda tandtrollen.
För det vet varje mamma och pappa, att om man inte borstar och står i så
kommer de marscherandes, onda, fula och hungriga. Det har vi vetat ända
sen vi var små och vår egen mamma läste ur Sagan om Karies och Baktus
för oss, och sen vi fick besök i skolan av fluortanten och hennes
avslöjande tabletter.
Igår läste jag att Folktandvården uppmanar föräldrar att borsta tänderna
på barnen ända upp till tolvårsåldern. Nästa år vill de väl att vi ska
kontrollborsta på tonåringarna också. Lycka till!
Och nu kommer min hemska bekännelse: Jag är en usel mor som inte borstar
tänderna på barnen. Jag gör det inte på tolvåringen och jag har inte
gjort det på någon av de andra heller sen de var tillräckligt stora för
att kunna hålla i tandborsten själva. Och värre blir det!
Barnen har oftast bara borstat en gång om dagen. Ibland ingen gång.
Ibland inte på flera dagar (misstänker jag i alla fall).
De har ätit mellan målen.
De har ätit godis och druckit läsk lika mycket som de flesta vanliga
barn.
Men de har inga hål.
Det är faktiskt sant. Tre av barnen har ALDRIG haft ett enda hål. De är
12, 17 och 21. 15-åringen har haft fyra hål, alla kom samma år. Och
gissa vem av dem som borstat mest noggrant? Hon.
Med detta vill jag inte ha sagt att det är dumt att borsta sina barns
tänder, eller att barn ska få äta mera godis och läsk. Jag hade själv
ett helvete hos tandläkaren när jag var liten. Tretton hål en gång, nio
en annan. Givetvis har jag tjatat på barnen att borsta regelbundet, och
jag har berättat om tanden som löstes upp i ett glas coca-cola (fast
egentligen tror jag att fröken tog ut tanden ur glaset i smyg).
Men för varje årligt besök hos tandläkaren och beskedet: Inga hål!
har jag slappnat av mer och mer. Antingen har barnen ärvt rätt sorts
saliv efter sin pappa, som typ aldrig haft hål i tänderna, eller så har
det lönat sig att ge många tänder till tandfén. Allt jag vet är att runt
omkring mig jagar pinade föräldrar sina skrikande småttingar med
tandborsten i högsta hugg. Och jag kan inte ens försäkra dem om att det
verkligen betyder något, om deras barn inte har den sortens saliv som
tandtrollen gillar.
Ja, nu har jag avslöjat myten om tandtrollen och förmodligen fått alla
tandläkare att morra. För att inte tala om dentalindustrin. Om jag inte
har hörts av igen inom en vecka så kan ni väl ringa polisen! Tipsa dem
om att kolla upp bagageluckorna på tandkrämstillverkarnas bilar ... |
|
|
