| |
|
Det stora Barnvagnsbedrägeriet
eller Våga Vägra Vagn
(Den här texten har publicerats i
Aftonbladet den 2003-01-09)
Varje dag i stan möter jag föräldrar som kör sina barn i barnvagn, i snömodd
och julrusch. Stora och små barn sitter i vagnarna och jag möter deras blickar:
blåa, bruna, trötta, nyfikna eller undrande blickar mellan täcket, nappen och
mösskanten. Och jag undrar ofta när jag ser alla dessa barn-i-vagnar - har vi
blivit lurade av barnvagnsindustrin?
Det är dyrt som sjutton att köpa en ny vagn. Att man lägger 5 - 10 000 kronor på
vagnparken är inte ovanligt, fast de flesta småbarnsfamiljer har ont om pengar.
Så varför köper vi nya, stora, dyra barnvagnar? Varför kör vi alltid omkring med
barnen i vagn, även när det gör livet krångligare?
Jag läste någonstans att bestick var en uppfinning för att markera distans till
maten - de som åt med bestick var finare och inte så vulgära som de som åt med
fingrarna. Minsta småbarn vet ju att det är godare att äta med fingrarna men man
vill ju inte vara en gris, så man äter med bestick. Lite likadant är det med
barnvagnar. Man slipper vara så nära barnet, man måste inte känna det inpå sig
hela tiden. Och man vill ju inte få en mammagris, så man lägger ned bebisen i
vagnen.
Ibland är det ju praktiskt med vagn förstås! Bra att ha en som bebisen kan sova
utomhus i. Bra när man har en massa tunga kassar. (Fast då kan man ju lika väl
ha barnet på ryggen och dra kassarna i en kärra.) Bra förstås om man har
tvillingar eller fler.
Men fundera på det här: Måste alla ha vagn? Måste man använda vagnen varje dag?
Varför kör så många föräldrar omkring med stora barn i sittvagnar (alla stora
barn kan ju inte ha svårt att gå)?
Jag tror att det beror på en massa saker: Statustänkande. Stress. Oro för att
inte vara som alla andra. Noja för att vara för nära varandra, att inte barnen
ska bli självständiga.
Kanske är det därför som det är så vanligt med små barn som ligger vända bort
från den som kör. Helt försvarslösa mot både intryck och krockar. Jag tror att
de flesta föräldrar har barnet vänt emot sig den första tiden, av ren instinkt.
Man vill ju skydda sin bebis, ha den nära sig. Men när bebisarna blir större och
nyfiknare vänder man på vagnen så att barnet alltid sitter framåt. Det vore
bättre att fortsätta köra med ögonkontakt och låta barnet välja utsikt själv
tycker jag! En bebis som sitter framåtvänd kan inte ens veta vem det är som kör
vagnen, utan att vända sig om, och den kan inte välja att stänga av omgivningen.
När min första son var bebis tänkte jag på hur stor världen måste vara för
honom, även fast vi bara var hemma. Han blev utmattad av för mycket intryck och
det verkade som om det viktigaste för honom var att få vara nära oss, att få
känna samma lukter, samma värme och höra samma röster som han var van vid. Det
var så mycket som hände ändå.
Tänk dig själv att du är en pytteliten bebis! Din kropp växer jättesnabbt, helt
plötsligt blir du vrålhungrig, ibland är det mörkt och du vet inte var mamma är,
nya ljud och bilder och lukter väller över dig oavbrutet. Du ska vänja dig vid
vatten, kyla, värme, kläder, blöjor, syskon, höjder, hunger, pussar med
skäggstubb, ringklockor, glasrutor, dammtussar, ensamhet och tusen andra okända
saker.
Mina fyra barn är stora nu, men när trean var liten genomgick vårt liv en
radikal förändring. Vi slutade köra barnen i vagn jämt och ständigt.
Vi hade
fyra (begagnade) vagnar då - liggvagn, sittvagn, tvillingvagn och sulky. Det var
en himla massa krångel med de där vagnarna när man skulle åka buss eller bil
eller köra i snö eller uppför trappor eller inne på fik och i affärer. Så när
trean föddes lät vi vagnen stå och tog henne på ryggen istället. Plötsligt blev
livet mycket enklare - på vissa sätt. Vi blev friare och rörligare. Det kostade
mindre. Man kom närmare varandra.
Jag vet att vagnen betyder jättemycket för nyblivna föräldrar. På föräldraNätets
"BarnvagnsSnack" görs det drygt 100 nya inlägg varje dag, med frågor och svar om
olika vagnars kvalitet, pris, för- och nackdelar. Vi svenskar köper barnvagnar
av Emmaljunga, Brio, Britax/Teutonia och de andra barnvagnstillverkarna för
ungefär 360.000.000 kronor årligen. Förutom själva vagnen kan man även köpa en
mängd tillbehör: åkpåse, ståbräda, skötväska, ratt, parasoll med mera. Tyget,
hjulstorleken, handtaget ska helst vara av den allra senaste modellen. Vissa
vagnar kan man bygga om till olika saker, nästan som Transformers.
Vagnen kan bli nästan lika viktig som en bil. Det är lika stort bekymmer med att
köpa den, och den tar lika mycket tid att sköta om. En barnlös kompis var
chockad efter att ha bevittnat ett antal mammor som bröt upp efter en
bebisträff. "De stod lutade över vagnarna i evigheter! Bäddade, bäddade om. Tog
ut tusen prylar ur skötväskorna, packade om dem igen. Det tog hur långt id som
helst innan de kom iväg!"
Kanske vi är rädda för att verka för primitiva om vi bara har ett barn i en
bärsjal, utan allt bagage? Eller är vi rädda för att inte vara tillräckligt
utrustade? Men en blöja får ju plats i fickan, byta kan man göra med bebisen i
knäet och det finns nästan alltid en vänlig själ som låter en värma flaskan
under sin varmvattenkran.
Så jag säger: Våga Vägra Vagn. Eller iallafall - vägra köpa dyra monstervagnar!
Köp litet och begagnat och lägg överskottet på nåt kul istället.
Blev du arg eller glad av att läsa det här?
Skriv gärna till mig på adressen
anna.toss@contigo.se! Jag publicerar svaren då och då, så skriv gärna under
med signatur om du vill vara anonym.
|
|
|
